Vem var Lasse-Maja?

Hur kom det sig att en analfabet och tjuv blev en av 1800-talets mest lästa författare i Sverige? Det är en historia som har fascinerat svenskar ända in i vår tid.

När Uppsala folkminnesarkiv på 1930-talet intervjuade äldre svenskar om vad som hade lästs i de bredare folklagren under 1800-talet svarade många att det framför allt var ”Lasse-Maja och bibeln”. Det säger en del om den tidens mediemarknad. Folkskolan infördes 1842, men de flesta kom inte i kontakt med andra texter än bibeln, katekesen och ytterligare några religiösa texter. Samt psalmboken och sedelärande folksagor. Lasse-Maja var något helt annat, inte bara för att författaren enligt sägnen brukade gå klädd i kvinnokläder, utan framför allt för att böckerna berättade om livet bland småkriminella, prostituerade och andra på samhällets botten i det tidiga 1800-talets Stockholm.

Personen Lars Larsson

Lars Larsson föddes 1785 i Ramsberg i Västmanland, och var i sin hembygd känd för tre saker: sin vana att klä ut sig till kvinna, sitt sinne för skämt och sin tjuvaktighet. Man kan säga att han skulle komma att göra karriär på alla tre av dessa färdigheter. 1804 anlände Larsson, som hade börjat kalla sig Lars Molin, till Stockholm, där han kom att fortsätta den bana som han slagit in på tidigare. Redan 1802 hade han dömts för stöld till spöstraff. 1808 dömdes han till livstids fängelse för stöld, men lyckades rymma. Flera av stölderna utförde han utklädd till kvinna. Han ansåg nämligen att kvinnor behandlades mer hövligt än män, och var inte sen att dra nytta av detta.

1812 stal Molin kyrksilvret i Järfälla kyrka, och dömdes för andra gången till livstids fängelse. Denna gång lyckades han inte rymma, och där kunde berättelsen om Lasse-Maja ha slutat. Men så skedde inte. Lars ”Lasse-Maja” Molin Larsson fortsatte nämligen att utnyttja sina färdigheter. För det första hade han skaffat sig en ansenlig kunskap om matlagning när han låtsats vara kvinna. Detta fick han användning för på Karlstens fästning, där han satt fängslad.

Legenden Lasse-Maja

Redan Molins samtida fascinerades av berättelserna om honom, och han fick många besökare på fängelset som ville höra honom berätta om sina bedrifter. En bokhandlare i Uddevalla nedtecknade hans berättelser, som gavs ut som tunna häften i flera upplagor. 1840 gavs en samling ut, med titeln Den byxlöse äventyraren.

Lasse-Majas berättelser gör anspråk på att vara självbiografiska, men är det knappast. De är fulla av överdrifter och orealistiska påståenden. Till exempel är det inte säkert att Molin var fullt så bra på att låtsas vara kvinna som han själv påstod. Mer förvånande är kanske att mycket i berättelserna också visar sig stämma överens med vad som står att läsa i rättegångsprotokoll från tiden.

Alldeles oavsett sanningshalten i Molins berättelser så blev de oerhört populära under hans livstid, och även en lång tid därefter. Stilen är rapp, och mycket står att läsa mellan raderna. Så här kan det exempelvis låta:

Då vi gingo över Packartorget fick jag se trähästen och undrade vad det vore för en figur. Mamsellen förklarade det för mig. På den, sade hon, skola åkare rida, när de taga över taxan. Jag såg sedan en Gubbe med ett stort ris, hon sade att den kallades Kopparmatte, som avstraffar alla tjuvar och bedragare. Utav den sorten gå likväl en stor del ostraffade, svarade jag. Häråt skrattade hon, bad mig likväl akta mig.

När blivande kung Oskar I besökte Marstrand, där Karlstens fästning är belägen, 1835 fick Lars Molin komma ombord på prinsens båt och berätta några av sina historier. Fyra år senare blev han benådad av kung Karl XIV Johan, den förste Bernadotten. Enligt ryktet berodde detta på att Molin imponerat med sina kunskaper i köket.